ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det

Tyvärr. Jag har det ganska lugnt på pluggfronten nu. Inte lugnt, men det är inte så man stressar ihjäl sig eller så. I ärlighetens namn tror jag att jag tog lov någon gång i höstas och stannade där. Sen jävlar körde jag järnet i några veckor, hade lite betygspanik kanske.
Men som sagt, nu är det ganska lugnt, men det betyder inte att jag har någon större lust att vara särskilt planerande eller intellektuell. Eller vara till nytta. Speciellt inte när jag själv inte vinner någonting på det. För vad är tråkigare än att rensa rabatten och vad får jag ut av det?

Förresten står det en skitstor bil med flak och cementblandare utanför vårt hus igen. Det är så jävla irriterande, skymmer inte solen men den är så ful med sin närvaro. Kan dom inte bara fixa vad de nu håller på med i källaren. Jag blir IRRITERAD! Jag kämpade mig för fan NER för backen när jag skulle hem och jag fick grus mellan tänderna. Ge mig ro!

Jag värmde någon kycklingtjohejs med sötsur sås typ från Findus som inte smakar särskilt mycket. I andras munnar. Med mina smaklökar smakar det fyllekinamat och det pallar jag inte riktigt med. Så jag dränkte skiten i ketschup och höll god min. Tänker på barnen i Afrika.

Kommer bli intressant att träffa hela familjen. Då snackar jag HELA; sex personer. Två väldigt olika föräldrar och fyra väldigt lika tjejer. Kan ju säga att detta har hänt få gånger sedan alla flög åt olika håll för över tio år sen.
Alla kommer säkert prata jättehögt och mycket, speciellt min pappa.
Det ska bli kul, riktigt kul, väntar på att mamma ska komma hem från träningen så att vi kan åka någon gång bara!

Har pluggat lite psykologi nu, pratat i telefon och kedjerökt på verandan. Med ett prov som detta är till och med Jesus värd en cigg. Undrar om jag kommer någonstans med grubblar-strategin.

Idag var årets hittills skönaste dag, rent vädermässigt. Så fort jag hade slutat vid elva satte sig solkåta Majsan och Sofia och gassade vid ett dagis. Jag satt och tittade på lite läskiga barn och hoppades på att de skulle chilla eller åtminstone ramla lite, och Sofia waynade om min intelligens och att pastasnubben inte hade falafel.
Ungefär som vanligt alltså.

Dessutom lyckades jag väcka och irritera Dennis lite vilket gjorde dagen liiite lyckligare. Satt på stora torg med Emma, Dennis och en slibbig Frapino och snackade lite skit. (Jag rekommenderar förresten inte Vaniljsmak på Frapinon, smakar gammal glassmix) Fast det bästa var att Malin klarade körkortet. Vi blev så glada att vi våldgästade henne i stallet med en flaska vin.

Hann klämma in lite psykologi också, satt max en kvart men lyckades ändå komma in i emo-moodet. Jag tror på allvar att jag är för klen för det ämnet, kanske för att jag tycker om att flyta runt och inte ta allt så seriöst.
Psykologi har hittills känts precis tvärtom; diagnoserna avlöser varandra och allt känns så pessi på något sätt. Förrutom drömteorierna kanske, de är bara skrattretande absurda.
Få se hur jag är när jag har lärt mig allt det här.
För det är inte tråkigt, det är bara lite jobbigt att konfrontera antalet sjukdomar och så.


Fat people is harder to kidnap
/Dennis

Usch jag hatar verkligen att jag har så konstiga relationer. Jag hatar verkligen att träffa fylleragg på stan. Hatar att undra vad folk tänker, känner mig helt paranoid. Nästa gång kör jag luva och solglasögon á la sliten kändis.
För det är precis vad som behövs. Halmstad är lite som Hollywood, alla är lite paparazzi och alla är lite förföljda. Med andra ord, vi bor i en liten stad där alla indirekt känner alla.

Vet ni vad som händer den 4:e maj?
Majsan lämnar landet för Rhodos med de två underbaraste brudarna i världen.
Kan ni fatta?!

Vi behöver. Vi behöver detta efter mongolid-praktiker, för mycket donk och aaalldeles för mycket plugg.

Idag har jag fått fart på pluggandet:
- skrivit klart svenskan
- skrivit klart engelskan
- pluggat spanska
- uppdaterat Nk

Because I'm worth it!

Är det det här som kallas positiv stress? När man pluggar konstant i tre dygn, vill röka, inte har någon matlust, och springer mellan de olika pluggobjekten. Ja, jag springer faktiskt för att hämta spanskamallen och instuderingsfrågor. Jag vet inte om jag gillar det men jag får iallafall saker gjort. Somnar efter 3 timmars vridningsaktivitet.
Nej, måste rusa var tvungen att ge ett livstecken

Nu när man har varit sjuk har man haft möjlighet (eller varit så pass uttråkad) att man har kunnat ragga lite bloggar. Så jag tog faktiskt min värdefulla (?) tv-tid och kollade upp Blondinbellas blogg.
Så mycket som man hör om den måste den ju vara typ helt sjukt fantastisk, men... Nope. Jag tror inte att jag tillhör den typen som uppskattar den typen av bloggar helt enkelt, för jag blev rätt uttråkad. Som vilken blogg som helst.
Nä, jag är nog mera ute efter skvaller i mina kretsar när jag läser bloggar. Och blondinbella tillhör inte riiiktigt min vänskapskrets. Nu ska jag knarka lite ibumetin och dra iväg till mitt välbetalda donkyjobb, idag ska jag utbildas vid pommesen. Woho, mitt liv är allt bra spännande ändå.

Jag har nog läst samma rad tio gånger nu. Nä, nu är det dags att börja koncentrera sig.
Fast det är ju inte så lönt, ska till Malin snart ändå. Jag kan sitta här i min sköna trans tills bussen går.

förresten tickar sekundsvisarn högre mellan 6:an och 12:an

Jaha. Då var det väl dags för lunch snart.
Jag fattar inte ens att jag längtade efter sånt här tråk för två dagar sedan.
Pensionär är nog inget yrke för mig ändå, hade hellre haft matte och lite irriterande men skönt folk omkring mig.

Hur länge står man ut?
Måste iofs hämta min naturkunskapsbok...

Allt är så tyst, för jag får bara ännu mer ont i huvudet av musik. Köksklockan tickar alldeles för högt. Diskmaskinen har också något mysko ljud för sig. Nä fyfan jag ska aldrig mer bli sjuk på riktigt...

Nu är det typ inte kul längre. Visst kan det ha sin charm, hela det där sjukpaketet, men efter efter några dygn med överspicad soppa, Lindsay Lohan och amerikanska tv-serier är det inte fullt lika kul längre. Kalla mig ytligheten själv, men alla snygga människor i rutan gör att man helst vill krypa ner under täcket igen. Och det känns inte längre särskilt aktuellt eftersom jag har sovit i typ 14 timmar nu.

Igår stack dom mig i fingret, och petade mig i öronen och halsen. Konstaterade influensa och att vila va medicinen. Fakk off, kan dom inte ge mig något starkt så jag blir frisk nu?!?!

Min mamma rabblar symptom för magkatarr. Herregud, tyckte bättre om när hon misstänkte att jag hade diabetes. Det vet jag iallafall på ett ungefär vad det är för något.
Har förresten druckit mer vatten idag än vad jag normalt gör på typ fyra dagar. Är det laktosen som spökar eller har min stresstålighet fått sig en törn?
Nu somnar jag. Igen.

Hela jag vill bara gå ut i strejk, jag satt de 15 sista minutrarna på dansen, hoppade träningen, orkade inte ens efterlysa en skjorta i 34. Gav bara upp och satte mig på bussen och spenderade resten av eftermiddagen med ett gammalt avsnitt av Top Model och ett kasst simpson-avsnitt.
Känns smått frustrerande att det ska vara så dåligt på tv när jag väl tar mig tiden. När mitt överjag tar tjänstledigt, och jag bara däckar lite för mig själv. Det var skönt, vill inte och vill bli inringd imorgon.
Förhoppningsvis är jag back on track imorgon för då är det partaj för hela slanten.

Men varför ska det vara så svårt att göra det man SKA? Nu lyfter jag snart röven och går ner till coop och köper en ny kalender för jag har ingen koll överhuvudtaget längre. Eller också ringer jag Emma och Malin...

Jag borde verkligen förflytta mig nu. Duscha efter träningen kanske, städa, plugga, leta efter min kalender som av någon mystisk anledning har för vana att försvinna.
Unnade mig dom svarta spetsgardínerna, så jag måste fixa och trixa lite. Funderar på att försova mig över engelskan imorgon. Vi gör aldrig något vettigt ändå, tänker istället ladda inför den icke schemalagda musik/dans- lektionen imorgon.