satan i gatan

Håller i dagarna på med att knarka veronica maggios nya album.
Inte för att vara sån (jag vet att det inte är asballt), men det är ju ba sååå bra! Är svinrädd för att lyssna sönder, har redan pajat min älskade judas.

Blir mer dramatisk än vanligt av arg/ledsen/sentimental tjej som sjunger arga/ledsna/sentimentala texter, och i kombination med min pånyttfödda besatthet av Sex and the City samt 12 dagars delaaaay så blir det...tjjaaaa... lite humörsvängningar.

Så här är det vilt vill jag lova.

När jag vaknade i morse hade jag min filt i ett stenhårt famntag. Stabilt, Maja. Jääävligt stabilt.

Har fått en presse av gud också. En mening, enligt en viss religiös grupp. En uppmaning, alternativt prövning enligt en annan. Ett straff, enligt den icke så omfattande.
Inte så att jag jämför egyptens gräshoppor med våra mjölbaggar som slagit läger i vårt kök, men ibland har man fan bara liiite dålig distans till allting.

Jag känner iallafall spontant att jag inte vill ha döda djur, grisar som mjölbaggar, i min mat.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0