Och jag kan verkligen inte komma ihåg varför det varade så länge.
Sitter på tåget och lyssnar på alejandro. På väg till halmstad för jag orkar inte med att tänka just nu. Känns som tusen knivar i hjärtat och tusen sparkar mot magen. Och som tusen spottloskor på allt man har gått igenom tillsammans under två år. Inget förhållande är perfekt, inget breakup är perfekt. Även om jag gärna ville tro det. Jag kunde se oss skratta och prata ihop om tio år för att vi fortfarande respekterade varandra. Annars finner jag inga ord. Jag förstår inte heller hur man kan vara så otroligt jävla ego att man inte kan låta en person vara som precis avslutat ett förhållande med någon som man hängt med, firat nyår, midsommar och haft kul ihop med. Det är ren elakhet. Eller desperation. Så som sagt, på väg till halmstad för att hämta det sista. Har raderat allt. Bilder och texter. För mig är du en liten person.
Kommentarer
Trackback
