It was right after the absint, wasn't?

Om man tänker efter så är livet sig ganska likt som innan sommaren. Innan man brydde sig om den där speciella, när man strulade med allt på två ben och glömde svek i samma stund man slängde på luren.
Så varför skulle allt inte kunna vara en dum jävla dröm egentligen?
Varför kan jag inte bara glömma?
Varför kan jag inte bara se vissa dagar som svarta och frammanade ur mitt eget huvud?
Varför kan han inte PÅ RIKTIGT vara en hallucination?

För nu har det gått en vecka.
Och NEJ, jag har inte träffat någon annan.
"Men du är ju fri nu", säger han.
Den friheten KAN jag leva utan.
Fattar han inte det?
Han kan väl inte leva utan den, det är väl där skon klämmer antar jag.


Idag har jag jobbat utan en droppe koffein i kroppen. Kaffe äcklar mig för tillfället. Försökte med donkens jävla äckliga te, men det kunde jag ju varit utan om man säger så.



Emma och jag ska iväg och träffa Tööökar. Vi behöver det, soo badly.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0