Typ: "Hej, kom och hjälp mig"
Ibland funderar jag på hur pass färdig jag är på leva-livet-fronten. Nu säger jag inte att livet måste bli tråkigt bara för att man skaffar pojkvän, men en stor del av spänningen försvinner.
Börjar jag bli trött på spänningen?
Skulle jag kunna tänka på samma kille i några månader?
Men varför tycker jag om de som är otillgängliga?
Varför är jag taskig mot dem som verka tycka om mig?
Kommentarer
Trackback
