Jag vill hellre åka på charter
Idag var Sliskhenke guld värd. Jag hann inte ens säga tio gånger att jag var sjuk innan jag fick gå hem från jobbet. Egentligen skulle jag jobbat 17-22, vilket hade varit lite jobbigt med feber och skit. Dessutom är min hypokondri för tillfälligt i högform eftersom jag har kärringkrämpor i hjärtat med jämna mellanrum. Kan vara inbillning. Eller har Emma rätt i att det är grekiska apoteksvaror som spökar.
Nationella i engelska idag gick verkligen sorgligt dåligt. Det känns tråkigt eftersom det hade behövts för att upprätthålla fasaden som ambitiös. Min kära engelskalärare uppskattade tydligen inte min täta frånvaro under de senaste månaderna.
Till saken hör att inte en jävel är närvarande ändå hur ofta man än är där, inte ens han själv. Det var länge sen jag lärde mig så lite på så mycket tid.
Hur många dagar har vi kvar?
hate that man!
