I won't go the distance to be mentaly close
Det är så smidigt. Distansgrejer. Tror att det är väldigt typiskt för mig. För jag vill ju, men jag vill ha distans.
Vill ha utrymme, mina fantastiska kompisar, mina konstiga förhållande, min heltäckande matta av kläder, mina timmar av telefonprat, mystiska fylleragg... Eller är det då man säger att man vill ha kakan men äta den också?
Fast jag vet att om det inte hade varit så långt borta hade jag dumpat och lagt benen på ryggen. Ja fyfan, vilka kalla fötter jag hade haft.
Är det någon som har fattat att jag ska på festival imorgon förresten?
Kommentarer
Trackback
