Tänk om de sett mig i nitarmband...

Nu har jag klarat av mitt första släktkalas på väldigt länge. Inte för att man fortfarande blir nypt i kinderna och liknande, men det känns alltid som om man ska vara någon, ha sin roll liksom.
Min roll genom åren har nog varit ganska splittrad.
Busunge
Fjortis
Frånvarande drömmare
Överspänd
Matglad och lättsam
Apatisk och avvikande

Tack vare mitt festivalklotter och pumps blev jag någon trög och utseendefixerad festare av något slag idag. Spännande.
Fick höra att jag såg frisk ut. Har aldrig sett det sådär positivt direkt, tar det mest som att jag blivit tjock sen sist.
Positiva klubben idag med andra ord.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0