Lite i- landsproblem...!

Ibland känner jag bara att jag måste härifrån.
Långt. För vart jag än går så är jag konstant övervakad. Låter jävligt patetiskt att säga att man känner sig förföljd av sin mamma, men that's it.
Vad vill hon mig när hon vägrar lämna mig ensam ens tio minuter i en tyst och tom lägenhet?
Tror hon liksom att jag tycker det är skönt med lite ensamhet ibland så att jag kan ta fram mitt gigantiska förråd med självdestruktiva verktyg eller vad är det frågan om?
Är jag onormal som uppskattar lite kvalitetstid med mig själv och emotionella rockballader några gånger om året? Är det okej att känna sig lite slö utan att ha blivit alkoholist, deprimerad eller slutat att äta?

Kommer hon nånsin börja se mig som en sund och psykiskt stabil människa igen?
Eller brände jag det liksom jag brände allt annat?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0