I'm not ofuckingkay
Jag hade gjort nästan vad som helst för att bara få ha honom här ikväll. Eller inte här, inte där. Var som helst där ingen känner oss.
Hur kan man bli så slut av att bara gå till skolan och ställa iordning fika för ettorna? Jag försöker verkligen bry mig om det där jävla stället, men det känns nästintill omöjligt. Och lite skönt också faktiskt. Att inte bry sig om hur folk dömer en. Att man beter sig ännu värre för att det känns så uppfriskande. Att de inte har något roligare för sig än att tycka att största delen av vår klass är en samling osäkra bekräftelsesökande alkolister.
Folk får gärna försöka döma mig. Men det är jag som avgör.
Nu ska jag snart iväg och träffa Fia och Emma en stund, sen bär det av till Nautilus. Heja mig.
Kommentarer
Trackback
