En sån där onsdag i oktober

Jag är törstig. Mamma rabblar symptom för diabetes som ur en läkarbok och jag äter kassler och blir ännu törstigare. Det är nog inte så mystiskt som man tror.
För mycket salt kanske?

Jag är kall, och lite glad att ingen är hemma, för då kan jag i lugn och ro krypa upp i soffan med för många filtar.

Kunde jag inte fått lite sommar, eller åtminstone en sol som värmer en i ryggen?
När man har solen i ögonen kan man ju ändå inte se den.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0