Christmas as we know it

Vaknade alldeles för sent, tio i elva för att vara exakt, av att mobilen ringde. Hela dagen har blivit härligt förskjuten och oorganiserad. Nu försöker jag blogga, med pappa i bakgrunden som har högläsning från en fantastisk GPS. Herregud. Jag önskar att man kunde få honom att bli otroligt hungrig eller något, så att man kunde proppa in en paradisask i munnen på honom.
Vår käre far tycker om att prata, vilket jag ständigt påminns om när man tillbringat fyra dagar under samma tak som honom. Nu ska dock Josse ut och låta honom köra med GPS, så jag ska njuta av tystnaden. Ah.

Frida har suttit och siktat med mig med en analog kamera i ca 5 minuter nu. Det är ganska obehagligt, fast det kan jag bjuda på. Det är ju som de säger när man går sitt femte varv på julbordet; det är ju bara jul en gång om året... ;)
Jag och Frida sopade dessutom skandinavien med våra biggisar igår. De kräver revanch, och visst... Fast nu kan de ju reglerna.
Har varit en riktig julkortsjul, med undantag från snöns frånvaro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0